Jag sitter och lyssnar på Lars, han brukar kunna göra mig klokare, eller iaf få mig att tänka på annat. Men idag lyckas det inte riktigt. Tänkte snart ta en promenad till Stalls backe, bara för att försöka. Men jag vet inte om det lyckas. Sen bär det av till mormor på kräftskiva, vet inte om det lyckas heller. Men jag försöker iaf, det gör jag alltid. Jag är inte den som ger upp, inte i vanliga fall.
du säger igenting som svar men dina ögon är så tydliga ändå och allt som ingen annan hör ska jag försöka få dig att förstå. för alltihop dit där tanken alltid far blir bara tungt för båda två. du tittar upp och du skrattar till, som ett ”va fan är det här” för båda vet att ingen vill skapa bekymmer och besvär för allt man vill är att skratta en gång till och bara säga som det är.
Jag har så otroligt många underbara vänner. Men jag kan inte riktigt anförtro mig åt någon, inte nu. För vad är det egentligen jag ska berätta?
inatt gick jag vilse.
