Idag var jag på första mötet med vår barnmorska.
Vi har ju varit på inskrivningssamtal och ultraljud såklart.
Men nu börjar alla möten som blir lite tätare.
Kändes väldigt spännande, fastän man gjort det så många gånger förut.
Det blev precis i krock med hämtning av barn, så Emil fick ta barnen och jag gick själv.
Nästa gång får han följa med. Thristan ville det också. 🙂
Med bebis såg allt bra ut. Hjärtljud på 144/minuten, sf-mått på 24 cm och en rackare som slog kullerbyttor under tiden.
”Ooooh coolt” sa Thexas när jag berättade det för honom.
Med mig var det väl inte lika bra. hb-värde på 96 (järnvärde, man ska ha över 120) så vår barnmorska var imponerad att jag ens stod på benen. Men jag kan inte påstå att jag känner mig trött..? De som tog blodprovet på mig tog om det fyra gånger för att de trodde att maskinen visade fel. Haha, neeh men var så lågt minsann. Men nu blev jag beordrad att äta järntabletter för att snabbt få upp värdena.
Hon såg allvaret med foglossningen och ville skicka mig till Mälarsjukhuset i Eskilstuna, då de inte har några akutläkare här i Katrineholm. Men det enda en läkare kan göra är att sjukskriva mig, och det vill jag inte. Envis eller dum? Jag vet inte.. Men jag ska prova att jobba några veckor nu efter semestern och hoppas att jag kan hitta en bra balans.
Jag fick tips om en ”glidmatta” att sova på. Någon mer som testat det?
