Idag gjorde jag min sista dag på jobbet innan min föräldraledighet.
Eller rättare sagt – jag gick nu på min sjukskrivning som kommer att vara fram till förlossningen.
Jag bestämde mig i förmiddags, efter rutinbesöket hos min barnmorska.
Annars hade jag nog jobbat två veckor till.
Jag har otroligt dåligt samvete och ångest över att lämna jobbet och min efterträdare som det är nu.
Det ÄR inte mitt fel att det är rörigt och jag VET att jag inte borde tänka på det. Men det kan inte hjälpas…
Besöket hos barnmorskan ja. Bebisen ligger med huvudet nedåt fortfarande, inte riiiktigt fixerat ännu.
Men det är så pass lite ruckbart att det nästintill är omöjligt för bebisen att flytta på sig iaf. Väldigt skönt!
Hennes hjärtljud låg på 140 och mitt SF-mått på 36, järnvärdet på 107 så nu gäller det att börja äta järntabletter igen.
Mitt SF-mått var väl lite märkligt. Jag har haft en väldigt liten mage innan och legat lågt på kurvan.
När barnets huvud tränger ner så blir SF-måttet oftast lite mindre iom att bebisen ligger längre ner.
Men nu hade mitt SF-mått istället skjutit iväg rätt rejält istället!
Det KAN ha att göra med att bebisen låg tokigt med rumpan utputandes eller liknande.
Men å andra sidan – med tanke på att jag den senaste 1,5 veckan gått upp massor i vikt (3 kg på 1,5 vecka), mina händer, fötter och ansikte är väldigt svullet och vätskefyllt, jag känner mig allmänt mosig och är illamående. Allt detta är visst tecken på havandeskapsförgiftning. Jag har som tur är aldrig haft det med pojkarna så jag vet inte hur det ”ska” kännas.
Min barnmorska ordinerade vila (för länge sen iofs) och att jag skulle höra av mig om det inte känns bättre innan vår nästa träff. Blodtrycket såg däremot jättebra ut, och när jag googlar så är det just det som är ett tydligt tecken på havandeskapsförgiftning. Så det måste väl vara bra iaf? 🙂
Så nu är det bara att vänta och se. Jag känner mig inte orolig, utan hoppas bara att jag kan få må så bra som möjligt innan bebisen väljer att titta ut. Jag fick förresten en liten kurs i att föda hemma också, med tanke på att förlossningen med Thexas gick så sjukt fort.
Nu närmar sig slutet av den första trimestern. Större delen av fostrets kritiska utveckling kommer att ha hänt om ett par veckor och risken för missfall sjunker då drastiskt. Ditt fyra centimeter långa foster har nu alla väsentliga delar, från tandanlag till tånaglar. Bebisen håller igång med att sparka och sträcka på sig – det är rena vattenbaletten. Fingrar och tår har nu separerats helt och simhuden finns inte längre kvar. De kommande sex månadernas huvudprojekt kommer att vara att växa och bli större, starkare och mer motståndskraftig så att bebisen kan överleva utanför livmodern. En mörk linje på magen som kallas linea nigra kan uppstå från venusberget och upp mot naveln. Din livmoder har nu växt såpass att den sticker upp ur bäckenet och barnmorskan kan alltså känna den om hon trycker på din mage. Den trötthet som många känner är ett tecken på att man ska ta det lugnt. Vissa kan känna sig svimfärdiga om de tvingas stå upp en längre tid, till exempel på bussen. Det beror på att blodtrycket är lägre.
spännande, det närmar sig 🙂