Påskfirandet är över för detta år. På ett sätt så känns det skönt, det blir jobbigt att åka runt till olika folk med barnen (läs Thexas) och allt blir kaos i hans huvud. Dessa två dagar som de varit hemma har varit minst sagt kaosartade. Vi kan snart inte visa oss ute bland folk, precis så hopplöst känns det. Utbrott efter utbrott avlöser varandra och i helgen har han både slagit, skrikit, bitits och spottat. Många gånger. Det finns inga hämningar och ingen som helst respekt. Jag är så TRÖTT på att vara arg och ledsen nu och idag rann bägaren över totalt. Jag har gråtit som ett barn och all energi är som bortblåst. Måtte vi få hjälp med det här nu…
I förmiddags var vi hos Emils föräldrar och fikade. Inte ett enda tjafs var det då, det är de stunderna man får försöka minnas. Men ibland är det svårt.
Nu har jag jobbat några timmar och är ÄNTLIGEN klar med det största jobbet nu i vår. Underbart skönt! Dags att nanna kudden och hoppas på sömn, det kan jag behöva efter den här urladdningen. Hoppas på att Thiara sover inatt bara, de senaste två nätterna har hon vaknat en gång i timmen.
Hej. Låter precis som vår son var. Vi har skippat allt socker och snabba kolhydrater i all mat och absolut inget fika eller godis (klart han får ibland men inga mängder.) Se till så att blodsockret håller sig på en jämn nivå, se till då att han aldrig blir jätte hungrig.
Om man googlar på sockerkick så ger det samma symptom som adhd och att det håller i sig minst 2 timmar.
Värt att testa. Vi har iaf fått världens lugnaste och goaste kille utan utredningar och mediciner.
Men du, gör en utredning på honom så kanske ni kan få svar och hjälp! Det är inte fel att göra det <3 Vi har haft mycket problem med Lukas, fast kanske på ett annat sätt. Vi avslutade just en utredning på honom som gav oss svar! Hoppas det ordnar upp sig för er! Vet hur jobbigt det är för både psyket och hjärtat!
Vi har fått svaret att han är för liten för en utredning, har varit på tal sen han var 1 år. De ”gör ingenting” förrän skolåldern iallafall enligt Bvc. Men nu har vi själva bett om hjälp för VÅR skull, jag struntar i om det blir nån utredning eller inte egentligen. Bara JAG får hjälp med hur jag ska kunna handskas med honom. Detta drogs igång i december och ännu har vi inte fått träffa någon. Men i slutet av maj ar vi en tid.
Så skönt för er att få hjälp med L, vi kan väl ses nån förmiddag? 🙂 Kram på er!