Hanna Loffart

Nätterna med Thiara har blivit betydligt bättre.
Från att ha varit uppe till henne 10-15 gånger per natt, så är det nu 1-3 gånger.
Då oftast för att stoppa in nappen bara. Nån gång kan hon vakna till och ställa sig upp i sängen.
Då får man sitta hos henne en stund och klappa på henne innan hon somnar om.
Men det är en stor skillnad mot hur det var för bara någon månad sedan.

Vi låter henne nu somna själv i sin säng, innan somnade hon jämt i min famn.
När hon sover på förmiddagen så är det bara att lägga ner henne och hon somnar bums.
På eftermiddagen bökar hon en del, och likaså inför natten. Men det tar sig.

Man lär sig för varje barn tror jag.
Thristan somnade bara i vagnen. Då bodde jag i lägenhet på andra våningen och fick alltid gå ut med honom.
Det var inte jätteroligt de dagar det var snöstorm eller hagel.
När han sen skulle lära sig att somna i egen säng så var det riktigt tufft.
Han skrek sig till sömns i två veckor ungefär, men sedan dess så har han alltid sovit jättebra!

Med Thexas så gjorde jag INTE om misstaget med vagnen. Han lärde sig själv från början att somna i sängen.
Det fungerade jättebra med honom, men så är han och har alltid varit väldigt egen och trygg i sig själv.
Han hade inte samma behov av att somna hos mig förutom när jag ammade såklart.

Thiara är väl den som är mest mysig och vill vara nära. Det är då hon har somnat som bäst.
Och inte mig emot – tvärtom! Jag tror det är BRA för barn att få somna i famnen hos sin förälder!
Jag tror det stärker banden och ger en enorm trygghet. Jag vill gärna ha henne hos mig.
Tänk om det är sista barnet? Jag vill få NJUTA av närheten som en liten bebis faktiskt ger.

Hur sover era barn? Berätta gärna!
Och hur har ni gått ifrån somna-i-famn-stadiet till att barnet ska somna själv?