I torsdags var jag med Thiara till tandläkaren igen.
Den här gången hos en specialist här i stan och ett betydligt bättre bemötande än sist! Men det spelar liksom ingen roll längre… Thiara börjar gråta så fort hon går in i byggnaden. Hon blir livrädd när hon ser tandläkarstolen. För att inte tala om skräcken när plasthandskarna åker på och vi måste tvinga Thiara att ligga stilla i mitt knä genom att hålla fast henne. I torsdags skrek hon ”NEEEEEJ!” så jäkla högt alltså, i ren panik!
Mitt hjärta brister, det gör så himla ont i mig att behöva tvinga henne. Att vara tvungen att fålla fast henne. Hon skakar av skräck verkligen och är så rädd!
Men tandläkaren lyckades titta och känna i munnen på henne (väldigt skicklig tandläkaren som gjorde det på bara några få sekunder så jag kunde trösta Thiara sen) Tyvärr var det inga goda nyheter. Thiara har börjat få en infektion i tandköttet. Bakterier utifrån alltså. Nappen är förmodligen en stor bov, så den måste hon sluta med. Typ nu! Vi ska tillbaka om en vecka och då måste infektionen ha gått ner.
Annars blir det en ganska komplicerad operation för att få bort tanden.
Vi kämpar på med nappen. Hon får ha den på kvällen när hon ska sova bara. Och i helgen när hon hade barnvakt fick hon ha med den. Jag vet inte om jag inbillar mig bara, men det ser faktiskt bättre ut i munnen på henne nu än innan helgen. Så vi hoppas verkligen att infektionen går åt rätt håll. Vi baddar 2-3 gånger om dagen med en munskölj som hon fick i Nyköping också.
