Igår började vi dagen med ett tandläkarbesök för Thiara för att kolla till tanden. Vi förberedde henne kvällen innan, och hon var riktigt pepp. På morgonen vaknade hon tidigt och tassade in till mig. ”Kan vi åka till tandläkaren nu mamma?” Hon tränade på att gapa stort och att hålla upp läppen. Hon frågade mig till och med om jag trodde om hon kunde få sitta själv i stora stolen, för det ville hon.
I bilen på väg dit på sjöng hon, det är ett gott tecken.
Men så kliver vi in i väntrummet och hon börjar darra.
”Mamma, nu kommer jag bli ledsen” hann hon säga innan tårarna sprutade. Hon är SÅ rädd för det där stället. Vi gick ner till Specialisttandvården och där släppte det lite. Vi satt och pratade lite i det väntrummet och när sköterskan kom ut så såg Thiara rätt lugn ut. Tills vi gick in i undersökningsrummet. Då kom tårarna igen och hon klamrade sig fast i min famn och gömde ansiktet i min sjal.
Älskade unge, jag tycker så synd om henne!
Jag fick hålla fast henne och dra upp hennes läpp för att snabbt visa tandläkaren. Just där och då så kände jag mig som världens sämsta mamma, även om det är för hennes skull.
Men tanden ser bra ut!
Den sitter ju fortfarande upptryckt och är sned. Men den sitter fast, har en fin färg och hon kan använda den som vanligt. Den sitter bara lite för högt upp. Om den skadat de andra tänderna vet vi inte förrän de växer ut. Så nu behöver vi inte gå tillbaka förrän november 2018 – om 1,5 år! Hur bra?!
Vi fick dessutom erbjudande om att hålla kvar Thiara hos Specialisttandvården framöver också, pga hennes rädsla. Så slipper hon Folktandvården, så tacksam för det!
Världens stoltaste tjej med en studsboll som hon fick i present av tandläkaren. För även om det inte gick så bra i våra ögon, så är Thiara nöjd och stolt över att ens ha varit där. Och det är huvudsaken! ♥
