När det kommer till ens barn så gäller det att välja sina fighter. Noga. Ibland orkar man inte. Ibland är det inte värt det osv.
Men SÅ HÄR osams som Thristan och jag har varit ikväll har vi aldrig varit förut! Thristan har aldrig någonsin varit i nån ”trotsålder”. Han har alltid varit väldigt lugn och enkel kille. Väldigt försiktig och lite rädd av sig som aldrig säger emot oss.
Det var väl där någonstans det började idag när vi skulle äta mat. Han vägrade! Han hade bestämt sig för redan innan att han minsann INTE skulle äta maten. Suck… Han äter ingenting på dagis och behöver få i sig mat!
17.10 satte han sig för att äta. Bär klockan var 18.30 så lyfta jag bort honom och han fick gå och lägga sig. Lägg då till 80 minuters bråk däremellan.
Thexas och Emil fick gå ner och titta på film när de ätit färdigt. Det här var min och Thristans fight. Jag fick gå ner till Thexas några gånger för att gråta lite och kramas. Fy fasen alltså, mitt hjärta!
Det låter säkert hur fånigt som helst – men gud vad jobbigt det var. Thristan somnade till slut utan mat, utan saga och utan mys i sängen. Hoppas VERKLIGEN att han minns det imorgon och är sitt vanliga, glada jag igen.
Älskade lilla kille. Så mycket känslor i den lilla kroppen.
Emil och Thexas ikväll.
fy för dessa fighter 🙁 MEN, dom ”behövs” då och då, förhoppningsvis så slipper ni bråka om det igen ! <3
sv: Taack 😀 Jamen precis, han kan sääkert fixa det själv,
de är ju bara att du skriver bokstaven och sen får han limma fast knapparna i den ;D
KRAM!