Knappt tre dagar tog det – sen var man inne i jobbsvängen igen. Känns inte som att jag varit borta i 15 månader direkt.
Skön känsla, samtidigt som man inser att tiden går alltför fort.
Nu ska vi ”bara” få till den här nya vardagen igen. Där vi vuxna inte jobbar samma arbetstider längre.
Bättre för barnen – lite sämre för oss vuxna. Jag kommer få dra ett väldigt stort lass själv med mat, disk, tvätt, aktiviteter.
Som tur är hinner Emil hem innan alla ska sova iallfall. Så lite mys, saga och läggning hinner vi hjälpas åt med.
Det gäller att prioritera, vad är viktigt för oss?
Idag är första dagen som Thiara och Thexas varit en heldag på dagis, utan oss föräldrar som stand-by hemma.
Och Thristan då – han ÄLSKAR fritids och skulle nog gärna flytta dit.
Nu är det ”bara” nätterna som ska fixas också. Thiara vaknar orolig vid 4 om nätterna nu igen. Småbarnsåren alltså…