Det är inte ofta min syster Frida har ljusa stunder där hon säger kloka saker. Men ett kraftigt undantag skedde i veckan.
Hon påstod att man inte kan lära gamla hundar att sitta.
Och det är nog sant som det är sagt. Och alla förstår vi väl att det inte var en hund hon pratade om. Alla människor kan förändras, det tror jag på. Men jag är osäker på om man faktiskt kan förändras så pass mycket att man glömmer bort den man en gång var. Det sitter nog alltid i. Bra som dåliga vanor. Det tåls att tänka på.
Jag är förändrad. Jag har hittat ett lugn som jag inte riktigt känner igen. Jag, Hanna Runesdotter, kan faktiskt sitta hemma en kväll och inte göra någonting alls. Jag kan ha oplanerade dagar i min kalender och jag kan faktiskt stänga av mobiltelefonen då och då. Jag vet inte om det har med graviditeten avv göra. Men jag antar det. Saker som förr var viktiga för mig, spelar ingen som helst roll i mitt liv längre. Kanske kommer sådana dagar tillbaka så småningom, men absolut inte på samma sätt.
Jag har även en förmåga att kunna kliva ur min egen kropp för att se mig själv utifrån. Det låter helt sjukt och när jag skulle föröska förklara det för Tobias så tyckte han att jag va dum i huvudet typ. Men sån är jag, sån har jag blivit.
