I förmiddags var det dags för rutinbesök hos barnmorskan igen.
Vecka 38+1 idag.
De senaste två veckorna har jag inte mått så bra. Väldigt svullna fötter, ben och händer. Ont i huvudet och även en del flimmer (inte varje dag dock), illamående, svårt att äta, tryck nedåt och spänningar i de gamla bristningarna down there, andfådd för minsta lilla.
Ja, det är väl slutspurten av graviditeten helt enkelt! 🙂
Men idag hos barnmorskan så blev hon lite orolig för mig. Hon klämde och kände på min kropp som är väääldigt vätskefylld, så att jag gått upp några kilo på bara några få veckor är inte så konstigt. Förra gången jag var där så hade min tidigare lila mage blivit väldigt stor på kort tid. Idag var dock magen precis lika stor, vilket måste betyda att bebisen bara låg lite konstigt där inne förra gången. Så skönt! Så nu har jag återigen en ”liten” mage. Känner mig dock allt annat än just ”liten”. Haha!
Bebisens hjärtljud var dock alldeles för höga upptäckte hon. De ska ligga under 150 för att vara godkänt för mig och bebisen. När hon skulle försöka lyssna på ljuden så blev jag sådär akut illamående också och fick lägga mig på sidan. Barnmorskan tog då beslutet att ta en urinodling på mig och sen skulle jag få lägga mig i ett annat rum med ctg på magen. (ctg mäter bebisens hjärtljud och mammans sammandragningar)
I ca 40 minuter fick jag ligga med ctg på magen. Bebisens hjärtljud var uppe på 184 som mest, alldeles för högt alltså! Hade det varit mitt första barn så hade jag nog fått panik och börjat fundera en massa. Nu hann jag fundera en hel del iallafall. Emil är i Södertälje på utbildning den här veckan. Det betyder att han har 1,5 timmar hem hit och sen har vi ytterliggare en timme till Eskilstuna och förlossningen. Vem ska hämta barnen osv. Men efter ca 40 minuter så hade bebisens hjärtljud gått ner en hel del och de pendlade mellan 135-160 vilken var helt godkänt. Då var det bara att pusta ut och åka hem igen. Under dessa 40 minuter hade jag tre aktiviteter (värkar) visade ctg, inga jag kände av alls och sådär kan det ju vara i veckor/månader innan en förlossning ens startar.
Så efter 70 minuter hos barnmorskan kunde jag åka hem igen. Och ingen bebis i sikte än. Väldigt skönt det eftersom Emil är iväg så långt och ingen BB-väska är packad än. Ska dock göras idag, för man vet ju aldrig… 🙂
