Hanna Loffart

Du sa att jag hade världen i mina händer

 

Du sa att jag var som en bok,
öppen och läsbar för alla.
Men att jag kunde förvränga
orden för den som inte förstod.
Som inte tog sig tid att försöka.

Jag kanske var som en bok.
En deckare med ett olösligt
mysterium, en gåta som
inte gick att klura ut.

Du sa att jag kunde få folk att
gråta, men också att le och skratta.
Att jag fick dig på fall,
samtidigt som du kunde hålla dig upprätt.

Att jag var stark nog att ta din hand,
stark nog att låta dig ta tag i livet igen.
Att jag lät morgonen komma,
eftersom jag visste att stjärnorna skulle
lysa även imorgon.

Du sa att jag fick dig att leva.


Jag vet inte om jag kan skriva längre. Jag bär nog mest på spökberättelser och söndagspoesi, men ibland försöker jag skriva annat. Det är upp till dig att avgöra om jag lyckas? Eller ska jag kanske lägga ner allt vad skriveriet heter?

 

Skapa en blogg på Vimedbarn.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
stats