Att ha kusin Alwin här idag var SÅ kul.
Han är en riktig charmknutte och inte det minsta svår att ha att göra med.
Lite svårsövd efter lunchen, det tog några timmar innan han till slut somnade i mitt knä i soffan.
Thiara däremot har inte alls varit sig själv. Tillbakadragen, ledsen, inte alls nöjd.
Hon ville inte riktigt äta när det var lunch, bökade mest och visste nog inte riktigt själv vad hon ville.
När hon skulle sova på eftermiddagen så gick det inte alls! Vi försökte i flera timmar.
Helt hysterisk var hon! Så fort vi var stilla med henne så gallskrek hon. Inte likt henne.
Till slut fick Emil åka en sväng i bilen med henne, så hon fick 20 minuters sömn iallafall.
Alwin lyckades iallafall sova 40 minuter igenom allt hennes skrik.
I eftermiddags kom min mamma och hennes man på en snabbfika.
Då fick vi förklaringen på Thiaras humör. Risig i kistan så att säga utan att behöva gå in på detaljer.
Men gud, så ont i magen hon hade. Tyckte så synd om henne!
När Alwin sen blev hämtad och mamma och Per åkte hem så blev hon sitt vanliga jag igen efter kvällsgröten.
Glad, busig och lite smått galen. ”Välkommen tillbaka gumman, vi har saknat dig idag” sa vi till henne.
Usch, vad tråkigt det är att se henne må dåligt, när man märker så tydligt att något är fel.
Hon är SUPERsvullen i överkäken också, jag trodde tänderna skulle ha tittat fram vid det här laget.
