Besöket hos ortopeden i Eskilstuna gick bra. Läkaren drog och kände på Thiara, men upptäckte då inte det där klicket/knäppet som de gjort här i stan. Men han gjorde även ett ultraljud för att vara på den säkra sidan. Och det visade en ”perfekt fin höft” som han sa. Väldigt skönt!
Men oh vad ledsen Thiara var under undersökningen. Vi fick ju hålla i henne (läkaren ganska hårt) för att hon skulle vara stilla när de skulle ta ultraljudsbilder. Hon skrek sig illröd i ansiktet och tårarna kom till och med. Lilla gumman.
Efteråt försökte jag amma henne innan vi skulle åka hem. Men hon somnade av utmattning stackarn. Hon sover fortfarande.
Världens bästa morfar skjutsade oss fram och tillbaka och väntade på oss under den dryga timmen vi var där. 🙂
Nu väntar jag hem pojkarna. Emils mamma erbjöd sig att hämta dom idag. Och i eftermiddag sen åker de till han-som-inte-får-nämnas-vid-namn.
Va skönt att allt såg bra ut på eran lilla söta dotter
Vad skönt att det gick bra och att hon slipper skena. Så söt hon är
Åh va skönt att det gått bra! Vi fick också gå på flera kontroller och ultraljud med Collins höft men som väl var så var det inget fel.
Va söt hon är lilla gumman 🙂
Vilken söt liten isbjörn 🙂 Skönt att allt gick bra! kram.
Hej, bara undrar av ren nyfikenhet varför du kallar han för ”han som inte får nämnas vid namn? =)
Han har kallats det här i bloggen läääänge, länge. Så det hänger bara med.. 🙂