Oooh, det är en sur mamma ni här har hemma idag.
Igår hittade Emil ett söndertrasat kuvert ute i en enorm vattenpöl på gården. Det hade legat där sedan i förrgår och igår vände han på kuvertet för att försöka se vem det var till. Mig. Han fick med sig halva kuvertet in, resten ligger kvar ute, trasigt, i vattenpölen.
Innehållet i kuvertet var totalförstört. Ett armband med barnens namn. Smycket tål inte vatten, och nu har de alltså legat ute i en vattenpöl i storm och bilar som kört på det i över ett dygn. Smycket hade redan börjat rosta och är totalförstört.
Jag har pratat med både tjejen på företaget Zweet´s som har skickat brevet och med posten ett antal gånger samt gjort en reklamation. Man kan ju tycka att felet ligger hos Posten som helt enkelt har ”råkat tappa” brevet ute, men nej då. Det är tjejen på företagets fel eftersom hon inte skickat brevet som REK och man får därmed ingen ersättning från Posten.
Ni kan ju förstå att jag är lite sur just nu. Här ska jag alltså betala för ett smycke som är oanvändbart och skitfult med rost, för att ingen tänker ta på sig ansvaret. Surt!
