Den här helgen har varit galen. Thristan är på sitt värsta humör, en riktigt tjurskallig ”tonåring”.
Jag har aldrig någonsin trott på alla di här trotsåldrarna som folk drar till och ”skyller” på.
1-års trots. 2-års trots. 3-års trots. 4-års trots. 5-års trots. 6-års trots. Halvårstrots, sommartrots, morgontrots osv. Nej, det där är ett jäkla hitte-på!
Thristan har aldrig varit i någon trots period, medan Thexas har varit det sedan dagen han föddes ungefär.
Men just nu, senaste två veckorna kanske – har Thristan varit på så jäkla ruttet humör! Det är hemskt, han som alltid är så snäll, rar och omtänksam! Jag tror det beror på nya dagiset, han försöker hitta sin plats där och testar lite vad man får göra där, vad man får göra hemma osv. Klart det inte är lätt för honom! Så han har min (våran) fulla förståelse även om vi blir arga och osams.
Men trots – nej det är inte det! Haha.
Men nu är det sängen som väntar. Jag är SÅ trött. Igår somnade jag tre gånger under dagen av utmattning! Haha. Och så känner man sig som världens sämsta mamma då man bara är irriterad och trött hela tiden. Uppyckning i nästa vecka hoppas jag på!
Vet egentligen inte heller om jag tror så mycket på trotsperioder hit och dit. Däremot tror jag stenhårt på platsen i syskonskaran, att det är den som är orsak (både positiva och negativa) till mycket!