Jag är hemma en snabbis på lunch, det är skönt att komma ifrån jobbet litegrann.
Speciellt idag känner jag. Jag fick precis reda på att de fackliga förhandlingarna är klara och faktum kvarstår att min tjänst kommer att försvinna och jag erbjuds ingen ny. Nu ligger det på Personalkontoret att se över lediga tjänster inom kommunen för att se om man matchar mot något. Men jag har svårt att se att de skulle finnas något faktiskt. Så om två veckor har jag svar på det. Tills dess får jag leva i ovisshet som vanligt.
Åh vad jag är trött på det här nu! Det ska bli SÅ skönt när det är över, oavsett utgången. För någonting behöver göras! JAG behöver göra någonting! Få uppskattning för det jag gör och få synas. Just nu har man ingen aning om vad jag gör i mitt jobb och det är därför jag får gå. Min chef kallade mig för ”assistent” idag, bara det säger ju en hel del. Det blir intressant att se upplösningen av allt det här.
Men men, det är inget att gräma sig över. Jag är som sagt hemma på lunch och ska strax tillbaka till jobbet. Men till något mycket roligare:
Jag tvättar våra soffor! Finns det något bökigare? Så många delar och inte helt enkelt att hänga det. Men förhoppningsvis får de vara vita en liten stund nu igen.
