Hanna Loffart

Någon gång läste jag en dikt som handlade om människor.
Jag tänkte dela med mig av den här då det är en text som jag ofta tänker på.

”Människor kommer in i ditt liv av en orsak, för en period eller för resten av livet.
När du förstår orsaken, kommer du också att förstå hur du skall förhålla dig till denna person.

När någon kommer in i ditt liv, är det oftast för att fylla ett behov du har uttryckt. De har kommit för att hjälpa dig genom en svårighet, för att ge dig vägledning och stöd. För att hjälpa dig fysiskt, känslomässigt och spirituellt.

Det kan verka som om de är sända från himlen, och det är de!

De är för att du behöver dem, de har kommit för en orsak. Så plötsligt, utan att du gör något fel eller på en till synes opassande tidpunkt, kommer denna person att säga eller göra något som gör att ert förhållande tar slut. Ibland dör de, andra gånger lämnar de dig.

Ibland provocerar de dig och tvingar dig att fatta ett beslut.
Det som är viktigt att förstå, är att ditt behov är mättad, ditt öde är fullbordat, deras arbete är utfört. Den bön du skickade till universum har blivit bönhörd, och det är nu dags att gå vidare.

Några människor kommer in i ditt liv för en period, för att det är din tur att dela med dig, att växa eller att lära. De ger dig en upplevelse, lugn eller bara får dig att le!
Kanske lär de dig eller visar dig något du aldrig gjort förut. Vanligen ger de dig en ofantlig mängd av glädje. Tro på det! Det är äkta! Men bara för en period.

Livslånga förhållanden lär dig livslånga läxor, sådant du måste bygga upp för att få en solid känslomässig grund. Ditt jobb är att acceptera läxan, älska denna människa och använda det du har lärt i andra relationer och områden av ditt liv.

Det sägs att kärleken är blind, men vänskapen är klarsynt.

Tack för att du är en del av mitt liv, antingen det är för en orsak, en period eller för resten av livet.”

När jag började jobba på mitt gamla jobb så fann jag vänner för livet. Så här i efterhand så var det på grund av dom som jag älskade mitt jobb, det var inte jobbet – det var dom! När jag slutade på jobbet så mådde jag rätt kasst en period, det blir ju en separation! Hur skulle jag klara mig utan att träffa dessa människor varje dag? Men nu vet jag att det spelar liksom ingen roll hur ofta eller sällan man hörs, jag vet att de alltid kommer finnas där för mig. Som en stor bunt kamrater, systrar och extramammor. Och det känns för jäkla bra alltså!

Dessa underbara kvinnor med respektive bjöd vi självklart på vårt bröllop.
Och snart ska en vinkväll tillsammans planeras. For sure!

Sån himla fin korg med presenter vi fick av dom.
Vinglasen var åtta stycken, dessa ska vi skåla tillsammans i någon dag snart!