Finns det något värre än att se sitt barn må dåligt? Thristan är fortfarande riktigt sjuk. Hela natten har vi varit vakna igen. Jag gick och la mig hos honom klockan 22 igår kväll och det här var nog den längsta natten någonsin. Han har så ont i halsen att han skriker så fort han vaknar till och försöker svälja, typ en gång i kvarten. Jag har fått klappa och lugna honom så han ”somnar om” igen och inte ska väcka Thexas. Det gör ”asont” säger han om halsen.
Febern ligger fortfarande mellan 39.5-39.9 utan Alvedon. Men Alvedon i kroppen blir han lite svalare, men energin finns inte riktigt. Hans halsmandlar är rejält svullna och förut kräktes han upp lite slem. Samtidigt som han blödde näsblod, vilket resulterade i lite blod i kräkset så det var nog ingen fara.
På vårdcentralen säger dom som vanligt ”avvakta en eller två dagar till”. Vilken service va?! Hostmedicinen får jag inte i honom, så det tänker jag inte ens försöka tvinga i honom. ”Blanda det med något gott” sa sköterskan från vårdcentralen i telefon. Men – det enda han nånsin dricker är vatten och mjölk och det kan jag ju inte förstöra och blanda ut i! Det märker han ju direkt.
Neeh, nu är det jag som ringer Barnmottagningen istället. ”Avvakta” – pyttsan heller!
