Idag började vi dagen med fotbollscup.
Det var Thexas som skulle spela med sitt lag. Hans pappa kom samt hans farmor och farfar, så då var det lite extra kul att spela. Få visa pappa hur duktig man är. Och med tanke på att ungen gjorde 20 mål eller nåt sånt så fick han visa sin målgest många gånger. Han spelade tre matcher, men redan efter en match så klagade Thiara och Thristan så jag åkte hem med dom. Men en stund fick vi kolla i alla fall, så många duktiga barn! 
Väl hemma igen så blev Thiara på jättebra humör igen, unge! Från att ha gråtit och surat hela vägen hem så vände det så fort vi parkerade bilen. Thristan stack iväg med en kompis för Pokemonjakt och jag förberedde lunchen. Det låter mer avancerat än det var, jag värme gårdagens rester bara. Även Thexas for iväg till en kompis direkt efter fotbollen, så det var väldigt lugnt där hemma ett tag.
Posaren! Hon börjar bli lång vår lilla tjej. Nu har hon växt ur storlek 98 på kläder.
Vi fixade lite utomhus mellan regnskurarna och sen åkte vi och köpte pizza till kvällen. Barnen blev förvånade när jag sa ja. ”Va! Menar du det? Det är ju alltid Emil som köper pizza till oss:” Haha, så glada de blev och vi hade precis ätit färdigt när Emil rullade in på uppfarten efter sin lilla Tysklandstripp.
Ikväll fick vi ett jättetråkigt besked att en liten kille har gått bort, vars liv på 2,5 år knappt hunnit börja. Det gör ont i hela mig och tårarna går liksom inte att hålla tillbaka. Det är en förälders värsta mardröm och jag lider så med hans mamma, pappa och hans andra släktingar och vänner som måste gå igenom detta. Varken ord eller handling kan tröst, och det är nog det jobbigaste av allt. Vad säger man egentligen? Facebook svämmar över av hjärtan ikväll och det är nog så att inga ord i världen kan trösta just nu. Bara kärlek, oändligt med kärlek! Fina lilla Harry, ditt liv blev alldeles för kort – hälsa din gammelmormor Gun. ♥
Nu ska jag krypa till koja, men först ska jag gå in till mina barn och krama om de lite extra.
