Helgen har varit minst sagt kaotisk. Mina pojkar alltså, så osams…
I lördags åkte vi iväg till Örebro för att byta en julklapp till Thexas. Lunch och lite snabb shopping blev det. Sen en fika hos våra vänner Lina och Olle med familj.
I söndags var vi bjudna hem till Emils föräldrar för kalkonlunch, mums! Thexas kroknade helt plötsligt i feber där, han låg och huttrade på deras soffa innan vi åkte hem. Väl hemma så fick han i sig Alvedon och somnade. Men inatt vaknade han i total panik – krupp! Han har aldrig haft det förr, men då Thristan hade det mellan 2-6 års ålder så är vi rutinerade i frågan och fixade natten bra.
Emil har varit hemma och vabbat idag, Thiara fick vara ledig med dom hemma. Men Thexas krupp har inte blivit bättre och febern håller i sig, så när jag kom hem från jobbet så åkte jag upp med honom till Akuten (sjukvårdsupplysningen hade ringt dit tre ggr men inte fått svar och vi har nära dit så jag åkte dit ändå) Väl där var det knökfullt och vi fick veta att det kunde ta lång tid. Men vi hann inte ens sätta oss ned innan vi blev visade till Vårdcentralen. Vårdcentralen har nämligen förlängt sina öppettider till 18 från och med idag! Och det visste ju inte folk om så där var det tomt och vi kunde gå in och träffa en sköterska direkt. Hur bra?!
Thexas fick inhalera adrenalin två gånger. Jag tyckte inte att det gjorde någon skillnad. ”Tyvärr” så vägde han för lite för att få högre dos. Vi hoppas på att natten ändå går bra, än så länge har han sovit tre timmar utan att vakna. Vädringsfönstret står öppet och vi är beredda att ta till alla knep vi har sen Thristan ofta var sjuk.
Imorgon blir det min tur att vabba, Vi som aldrig vabbar (man ska tydligen inte säga så för då blir barnen sjuka) men vi har inte vabbat på ett år! Och då sker det NU, så opassande! Både Emil och jag har nya chefer som vi har möten med imorgon, samma tid! Det krockar som sjutton! Jag har frågat 8 människor i vår närhet om barnvakt under dessa 2 timmar vi behöver vara iväg, men det är hopplöst. Jag fick skicka ett skamset mail till min nya chef. Fasen…
Nåja, vad ska man göra? Nu hoppas jag på en god natts sömn och att vi inte behöver åka tillbaka imorgon och inhalera mer. Nu väntar sängen!
Usch då, sonen hade också sånt. Fick också åka in, som tur är har det växt bort. Hoppas det gör det för din son också.