Thexas har sedan en mardröm förra veckan varit rädd för att somna. Han har vaknat om nätterna och varit rädd.
Vi har försökt med det mesta, men han har verkligen varit helt förtvivlad. Han är rädd för att somna, men är nog ännu räddare för att vakna och vara just rädd. Att han sen säger att det är ett spöke här hemma som pratar med honom (!) gör ju inte saken bättre…
Ingen av barnen brukar sova i våran säng, och har aldrig gjort. Så vi vill ju såklart att han ska kunna sova själv i sin säng.
Men senaste veckan har det nästan varit omöjligt.
Igår fanns det ingen annan utväg än att låta honom somna bredvid mig i soffan.
Sofforna står utanför vårt sovrum, så jag lät honom sova där hela natten. Han vaknade vid ett tillfälle bara och jag frågade om han ville sova mellan mig och Emil då, men nej – han ville sova på soffan och somnade om där nästan direkt.
Ikväll var det samma förtvivlade Thexas igen, han ville inte sova och är så himla ledsen och förtvivlad alltså.
Men efter en timmes prat så gick han med på att försöka somna i hans rum med mig bredvid. Och jag lovade honom att vara kvar hos honom tills han somnade och om han vaknade inatt och hade drömt igen så fick han ropa på mig direkt.
Det tog en lååång stund, men nu ligger han där nere och sover iaf. Jag räknar inte med en hel natts sömn, men OM han lyckas sova hela natten så vet jag en liten kille som kommer vara mäkta stolt över sig själv imorgon!
Kliv ur sängen om du inte somnar om inom 15–20 minuter. Lär din kropp att sängen är lika med att sova. Det innebär att du inte lägger dig i sängen annat än när du verkligen ska sova. Soffan kan vara skön att somna på men det är sängen du ska sova i.