Hanna Loffart

Besöket på akuten med Thristan gick – sådär. Efter lite frisk luft på väg till bilen och 30 minuters vila i väntan på hans tur så hann han bli lite bättre. Läkaren konstaterade krupp, men inte så pass svår att han behövde inhalera adrenalin som förra gången vi fick åka in. (maj 2010) 

Krupp fås alltid i kombination till något annat – virus, bakterier osv. På alla utom Thristan verkar det som! De tog blodprov och halsodling på honom, men det visade ingenting alls! Inte ens en liten förkylning har han. Men ändå 39.7 i feber + krupp. Märkligt är det. Thristan var såklart livrädd när proverna skulle göras, min lilla fegis. Men han gjorde det efter mycket om och men. Både jag och han var alldeles svettiga efteråt! Haha.

Efter 1,5 timmar fick vi åka hem igen. Väl hemma så blev kruppen mycket värre och febern gick upp. I med Alvedon och ut med honom i Thexas vagn på en promenad. Det hjälpte inget vidare. Men han var så trött och bad om att få sova. Nu ligger han och sover iaf, i ett väldigt svalt rum med massor av kuddar. Han hostar en massa och vi väntar oss ännu ett besök på akuten ikväll/natt. Läkaren räkande med att vi skulle få komma tillbaka så. 

Stackars min lilla kille. Det gör så ont att se honom så pass dålig. Att se sitt barn ha svårt att andas måste vara det värsta! När läkaren skulle sticka honom i fingret höll jag på att börja gråta, Thristan hade panik och var så rädd! Men han var så duktig.

På toppen av allt så har jag åkt på början av urinvägsinfektion. AJ! Emil åkte iväg för att köpa tranbärsjuice. Stoppar i mig tranbärskapslar också och hoppas så innerligt att det hjälper nu!