Hanna Loffart

Det var ju tur att vi inte ropade hej riktigt än när det gäller sjudomar.
Natten var hemsk! Thristan har haft krupp och riktig panik över att inte kunna andas ordentligt. Jag befarade det ju redan igår kväll, och inatt eskalerade det. Det blir ju ofta så när man ligger ner, att det täpper till. Thristan hade ofta svår krupp som liten och vi fick alltid åka in akut med honom för att inhalera. Men nu är det tre år sedan han hade krupp och oftast växer det bort när man är runt 4 år.

Men inatt var det alltså dags igen. Jag tyckte så himla synd om honom, ”jag kommer dööö” grät han. Lilla gubben. Imorse ringde jag vårdcentralen för att få en tid för koll av honom. Men innan dess så åkte jag och Thristan till mitt jobb och hämtade med en massa jobb hem, så jag fick jobba hemifrån. Guld värt att slippa alla dessa vabbdagar! Och det har gått bra att jobba, Thristan har suttit med iPaden större delen av dagen och vi tog en snabb lunch ihop.

Åter till vårdcentralen där vi hade en tid 10.30, vi hade turen att få träffa en barnläkare som bara är där väldigt sällan. Hon hade Thristan som liten när han hade krupp bla så hon kände igen honom (eller namnet kanske?) Krupp konstaterades snabbt och även luftrörskatarr. Ingen rolig kombination alltså! Men han fick kortisontabletter direkt på sjukhuset för att vidga lite och det tyckts ha hjälpt, för han är betydligt piggare efter det. Fördelen är ju att han inte är sjuk, inget smittsamt sådant iallfall. Men han får vara hemma resten av veckan för att vila upp sig ordentligt. Emils mamma och min pappa ställer upp som barnvakter snällt nog.