Hanna Loffart

När man bara gråter av utmattning

Jag började dagen med ett samtal hos psykologen. Det räckte att jag satte mig när hos henne så började jag gråta. Jag är så slut. Just nu, mest och enbart pga barnen och skolan. Jag förstår inte hur andra föräldrar fixar det? Hur kan man ens jobba heltid när allt kring skolan tar sådan tid? Eller så är det bara jag som råkat få två av tre barn som det fungerar mindre bra för i skolan. För jäklar vilken energi det tar.

Är det inte samtal och möten så är det skolans app som plingar, ibland uppemot 10 gånger om dagen, om inte mer. Det stressar så sjukt mycket. Och där sitter jag på jobbet och ska oroa mig för hur det funkar i skolan. Snart tar jag bort appen, för jag tror på riktigt att jag blir galen snart. Det stressar något enormt!

Så ja, idag åkte jag till psykologen och grät av utmattning när jag vaknat till sex nya meddelanden i skol-appen. Det är liksom fullt och kaos i huvudet som det är. Kanske ska jag berätta för lärarna att jag är utbränd? Inte för att det ska spela någon roll, och är det något jag lärt mig under de senaste månaderna så är det att folk har noll förståelse för utbrändhet och utmattningsdepression. ”För jag ser så pigg ut” Men det är jag inte, långt ifrån. Det går självklart upp och ner, och just för tillfället är det ändå rätt mycket uppåt.

Nu är det två månader sedan jag skrev det HÄR och det HÄR inlägget, och det jag var allra mest rädd för då var hur folk skulle döma mig. Responsen var stor där och då, det var många som hörde av sig och jag orkade nog inte svara en enda. Det var liksom för mycket ändå. Men förutom den stora responsen under de dagarna, så är det fem personer som frågat hur jag mår sedan dess. Så jag känner lite att det kanske inte spelar någon roll om jag berättar och pratar om det, för man vet liksom inte riktigt hur man ska bemöta det ändå. Och så är folk upptagna med sitt, vilket jag har full förståelse för. Men ibland vore det bara så skönt att kunna trycka på ´paus´ och att allt bara kunde få flyta på utan problem ett tag. Men det verkar inte som det…

Jag vet inte vart jag vill komma med det här, jag är bara så himla trött och tokstressad över allt liksom.


Ikväll tog jag med mig Thristan och Thiara för att se på Thexas fotbollsträning, mysigt med picknick i gräset under tiden.

Skapa en blogg på Vimedbarn.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Sofia

    Men vad sjutton är det som dom skickar i appen hela tiden?? Skulle ju stressa vem som helst. Så förstår att det är ännu värre när man inte mår bra.

  2. Malin

    Föstår precis hur du känner dig,det du skriver är precis min vardag och livet just nu. Är sjukskriven sen i julas pga utmattningssyndrom/depression. Så att du orkar jobba tycker jag är otroligt starkt❤️Men du får inte glömma av o tänka på dig själv nu,du ska hålla i många år till☺️
    Stor kram

stats