Det har ekat tyst här inne av olika anledningar, jag önskar jag kunde dela med mig av allt men det går inte. Inte just nu. Livet just nu är verkligen upp-och-ner och jag granskas i varenda vrå av folk som lägger näsan i blöt. När jag började gå hos min psykolog i höstas så sa hon redan under vårt andra samtal ”du måste bli mer arg” Jag har skrattat åt de där orden ända sedan dess och inte alls förstått vad hon menat. Förrän nu. För NU är jag arg, och jag håller inte inne på det som jag brukar. Och det är så jäkla skönt!
Jag har i hela mitt liv hållit inne på saker och ting, inte vågat säga ifrån när jag borde. Jag har fått ta så mycket skit genom åren, men inte insett det helt förut. Så nu sållar jag i mina relationer, jag säger vad jag tycker och jag försöker verkligen att inte bry mig om vad andra ska tycka. Jag säger inte att det är enkelt, men det är så välbehövligt.
Eller som min kloka Thexas sa; ”det är så skönt att faktiskt prata om saker”. Just precis så är det ju faktiskt. Så nu pratar vi, vi pratar massor här hemma och med andra. För aldrig att mina barn ska tystas ner. För jag är arg, jag är arg på att människor beter sig illa. På att människor förstör för andra, för att människor inte förmår att rannsaka sig själva istället för att klanka ner på andra. Nätterna igenom ligger jag och går igenom ord i huvudet, ord som jag borde säga till folk. Ni vet som Charlotte säger till Mr. Big i Sex and the city, som hon funderat ut länge. Vilket gör att jag inte sover om nätterna, för huvudet är fullt av dessa dialoger.
På tisdag ska jag träffa min psykolog igen, jag har inte varit där på en månad nu då hon varit på semester samt varit sjuk. Jag tror att hon kommer bli förvånad av alla framsteg jag gjort, över alla stora beslut jag fattat och över alla ord som äntligen har kommit ur min mun. För aldrig trodde väl jag att det skulle vara så skönt att få vara arg och få ur sig allt det här.
