Måndag och vardag igen.
Det märks att pojkarna var hemma från skola och dagis i torsdags och fredags.
De leker bättre nu än de någonsin gjort, men de blir så otroligt osams när de väl blir det.
Thristan är värst nu för tiden, medan Thexas har lugnat sig.
Jag har aldrig trott på ”trots” eller att en viss ålder för med sig ett visst beteende.
Förrän nu!
Alla säger att 6-års åldern är ”lilla tonåren”. DET STÄMMER!
Herregud, Thristan är helt personlighetsförändrad.
Från att ha varit så lugn, omtänksam, glad och aldrig säger emot någon.
Nu är han ett litet mini-monster som är tjurig, uppnosig och dum.
Inte alltid såklart, hans goda sidor finns såklart kvar och är dom han oftast visar.
Men det här andra alltså, herregud! Jag hoppas han lär sig tygla alla känslor snart.
Under tiden kan vi bara hjälpa honom bäst vi kan. (och faktiskt skratta lite åt eländet)
Hur som helst, det är nog bra för pojkarna att det är måndag och rutiner igen.
De behövde få komma från varandra lite för att sedan kunna leka bra i eftermiddag igen.
Det var en kylig promenad imorse. -4 grader bara, men det blåste en del och kändes kallare än så.
Min haka och kinder var alldeles ömma när jag kom hem igen!
Thiara har precis somnat här bredvid mig och jag ska passa på att jobba lite.
Hittade hit efter att ha läst om din minst sagt spännande förlossning i lokaltidningen 🙂 Vet inte om du minns men vi gick samma föräldragrupp och jag har en 6-årig Alwin 🙂 Han är dock precis tvärtom! Som sexåring lugnade han ned sig oerhört, fick en helt annan förståelse och ro. Från att ha varit högt och lågt och starkt humörstyrd i flera år. Så himla skönt och nog allra skönast för honom själv 🙂 Kikar in här lite då och då nu. Så söt lilltjej!