Imorse efter frukosten så styrde vi bilen mot Legoland. Smidigt med minibuss, vi kunde klämma in hela familjen Andersson också! Vi bor ca 5 mil utanför så det är inte alltför långt att åka. 
Smidigt med parkeringar och inte alls långt att gå. Vi hade fått låna en vagn till Thiara av hennes kusin, guld värd! 
Vi började att kika i Miniland, en miniatyrvärld i Lego. Roligare för oss vuxna än för barnen som bara tjatade om Ninjago. Så vi tog oss snabbt dit för att slippa tjatet. 
Här någonstans blev vi återigen osams med Thexas och han fick tillbringa resten av dagen med Emil, för att inte förstöra för alla andra. Thristan hängde med kompisen Charlie så jag har varit med Thiara hela dagen. Och Titti och Nellie. Men vi fyra har haft det hur mysigt och kul som helst. Gjort det tjejerna önskat och i deras takt. Åkt en del karuseller och spanat in Lego friends. 
Vi samlades allihopa för mat och en sista karusell innan parken stängde och det var dags att åka till hotellet. Det blev 10 timmar i parken idag och vi har inträde till imorgon också. Tvivlar på en till heldag då vädret visar lite sådär. Idag har vi haft strålade sol! 
Legopommes!
Nu ligger alla barnen och sover här. Emil försvann iväg när vi kom hem. Tror han är rätt trött på tjuriga barn han med. Semester var det ja, påminn mig att aldrig någonsin åka iväg igen. Vi är osams konstant och pojkarna antingen surar eller slåss. Semesterfeeling blev till 100% stresspåslag och jag har sån enorm ångest över det här. Tycker lite synd om våra vänner som får stå ut med oss faktiskt. Fattar inte att det aldrig kan vända?
Nu ska jag sova jag också här. Imorgon väntar ännu en dag på Legoland så det gäller att ladda tålamodet maximalt.
Så tråkigt att ni blir osams. Det måste vara jättejobbigt för resten av familjen men främst för Thexas som inte verkar kunna hantera sig själv och sina känslor. Måste vara så frustrerande för honom. Har ni fått någon hjälp från skolan eller kommunen? Har man utrett så det inte ligger något annat bakom?
Hoppas att resten av semestern blir lugnare!
Vi har haft insatser på honom sen han var 1,5 år på både dagis och nu skolan. Och oftast funkar det bra, men när rutiner rubbas som nu så blir det bara knas. Ingen utredning gjord då man inte tror att det finns någon diagnos. Kram!